Jag såg på Uppdrag granskning för några veckor sedan om Sugardejting. Jag blir bara så förbannad. Självklart är det tragiskt att kvinnor far illa genom att t.ex. använda sexarbete som ett sorts självskadebeteende. Självklart finns det svin till män som utnyttjar kvinnor på olika vis, inte minst genom trafficing. Men när man år 2018 målar upp bilden av kvinnan som en varelse som är okompetent och inte har någon egen sexualitet då blir jag förbannad. För Uppdrag gransknings reporter, och andra unga kvinnor, bara "råkar" befinna sig på en Sugardejtingsajt och där lockar män dem med pengar för att få sex...

Jag tror och hoppas att det finns en hyffsat stor andel kvinnor som tycker att sugardejting/escortverksamhet/pr ostitution är ett smidigt sätt att få okomplicerad sex och pengar som ger guldkant till tillvaron. Jag tror dessutom att det finns ett antal kvinnor som tänder på att sälja sig själva, tänder på att ha sex med okända män, att förverkliga mäns sexfantasier e.t.c. Det hade varit intressant om Uppdrag granskning hade intervjuat någon sådan kvinna och inte bara kvinnor som gör uttalanden om att alla äldre män är pedofiler och att allt sexköp är våldtäkt. Lite nyanser hade varit trevligt.

Istället skambeläggs på något vis sexualiteten hos de människor som faktiskt gillar upplägget i sugardejting. Både kvinnor och män. Kvinnorna målas ut som några hjälplösa offer utan egen sexuell vilja eller förmåga att tacka nej till inviter. Det tycks vara den ständiga hållningen i media när det göra reportage om sexköp. Skulle det vara så farligt för samhället om det lyckliga horan faktiskt fanns?