Bortom det själlösa gnugget – om närvaro, utforskande och tio år i branschen
Jag har varit i den här världen i snart tio år. Under alla dessa år har jag gått under samma alias. Ett alias som föddes 2016 och har varit med mig sedan dess.
Det har legat och pyrt under ytan i månader redan och nu var det äntligen dags.
Ett namnskifte.
Jag är den samma, men mitt namn här reflekterar äntligen bättre känslan som finns under ytan och som redan har färgat av sig i mina texter, mina träffar och det jag delade på slutet under mitt tidigare namn.
Många av er har redan träffat mig, under mitt gamla alias. För er kommer en hel del av texterna och framförallt känslan på den här profilen att kännas igen.
Varmt välkommen tillbaka!
För dig som är här för första gången, välkommen in i värmen!
Följande rader har följt med från min förra sida, men de kändes för viktiga för att inte få komma med i flytten.
För även om mitt alias här har ändrat, så är kärnan den samma.
Därför följer här lite av min resa och vad som får mig att ticka.
Det började som ett utforskande.
En plats där jag gav mig själv tillåtelsen att släppa på gränser, testa mig fram, känna efter vad som var sant för mig.
Ett sätt att lära känna mig själv – min kropp, min sexualitet, min nyfikenhet.
Det var lekfullt, pirrigt, ibland mörkt.
Men oftast väldigt levande.
Ganska tidigt kände jag dock att något saknades.
Ett djup. En närvaro. Något mer.
Det var där min resa tog en annan riktning, in i tantra, personlig utveckling, spiritualitet, skuggarbete och djupt inre reflekterande.
Och även ett par år helt borta från branschen, för att ge näring helt till mig själv.
Men redan initialt, även om det var guppigt och krokigt så kände jag att jag hade någonting att ge här. Jag såg det vackra i mötet. Det heliga i utbytet. När det sker på lika villkor och med ett utbyte och full respekt åt bägge håll.
Tio år senare är det fortfarande det som håller mig kvar.
**Vad som har förändrats**
Det som tidigare främst var ett utforskande och ett upptäckande har blivit något djupare. Mer förankrat. Och ännu mer äkta.
Djupet och mötet har alltid intresserat mig, men nu är det någonting jag inte tummar på, någonsin.
Jag är inte längre här för att bocka av en tjänstelista. Inte för löpande band, inte för endast transaktioner, inte för möten som ska klaras av. Den typen av möten känns för mig idag helt totalt ointressant.
Jag är här för det som händer när vi faktiskt stannar upp. När vi möts i stunden — bortom vardagens personligheter och historia — i det som är levande och äkta just här och nu.
Det är det som får min kropp att sjunga. Det är det som fortfarande väcker mig. Och det är det som gör att jag känner att jag fortfarande har någonting här att ge, även 10 år in.
**Vad ett möte med mig innebär**
När du möter mig möter jag dig med full närvaro. Jag ser dig. Jag känner av var du och din kropp befinner sig just nu — och jag följer det som är levande i rummet, i stunden, mellan oss.
Det kan bli mjukt och långsamt. Det kan bli hett och passionerat. Det formas av närvaron — inte av en agenda. Vi är två (eller fler) kroppar och människor som möts i stunden och jag är där för att möta den njutning som vill komma till uttryck just där och då. I din kropp, i min kropp och i vårt samspel tillsammans.
Jag är här för det äkta, pulserande och det levande.
Och jag är fortsatt kvar i den här sfären för att det fortfarande ger mig pirr i kroppen och framförallt för att jag ser behovet av att skapa utrymmen där det inte bara handlar om friktionsbaserat gnugg och plattityder, utan om beröring, närhet och verklig njutning.
Och om du har läst såhär långt i min text, vet jag att du känner det behovet du också.
Så välkommen in!
Comments
<3