På grund av en förhöjd risk för att utveckla bröstcancer valde jag att ta bort mina bröst som en förebyggande åtgärd. Det var ett svårt beslut, men också ett nödvändigt sådant för att prioritera min hälsa och minska risken för framtida sjukdom. Jag hade länge levt med oro över möjligheten att drabbas av cancer, särskilt eftersom det finns fall i min familj och jag visste att min genetiska bakgrund innebar en ökad risk. När jag fick bekräftat att risken var verklig, kände jag att det var dags att agera.

Att genomgå en mastektomi, det vill säga att kirurgiskt ta bort brösten, är en djupt personlig process som påverkar både kroppen och självkänslan. Efter operationen stod jag inför ännu ett viktigt beslut: om jag skulle genomgå en rekonstruktiv bröstoperation eller inte. Många väljer att rekonstruera brösten för att känna sig hela igen eller för att återfå en kroppslig form som känns bekant. Men efter mycket eftertanke valde jag att avstå från en rekonstruktion.

Mitt beslut grundade sig på flera faktorer. Dels ville jag undvika ytterligare kirurgi och den långa återhämtningstid det skulle innebära. Jag var redan trött på sjukhusmiljöer och den fysiska och psykiska påfrestning som kommer med varje ingrepp. Dels ville jag ge mig själv utrymme att omdefiniera min kropp och min identitet utan att känna att jag behövde uppfylla en viss norm. Jag ville inte känna mig tvungen att återställa något bara för att det förväntas av kvinnor.

Ibland, när jag saknar hur mina egna bröst såg ut – jag hade storlek 80B – använder jag en breastplate, ett slags bröstprotes i silikon som bärs utanpå kroppen. Det ger mig en tillfällig känsla av att ha tillbaka min gamla siluett, utan att jag behöver operera mig. Det är ett praktiskt och emotionellt alternativ som hjälper mig att hantera saknaden vissa dagar. Det känns skönt att kunna välja själv när jag vill uttrycka mig på ett visst sätt – att kunna växla mellan olika uttryck beroende på hur jag mår eller vad jag behöver just då.

Att leva utan bröst har definitivt förändrat mitt förhållande till min kropp, men det har också gjort mig starkare. Jag har fått en ny förståelse för vad det innebär att ta kontroll över sin hälsa, och jag har lärt mig att kroppen inte definierar hela min identitet. Min resa har handlat om att acceptera förändring och hitta nya sätt att känna mig som mig själv. Det har inte alltid varit lätt, men det har varit värt det.