Detta är en uppföljning på mitt tidigare dagboksinlägg, där jag öppet vill dela erfarenheter från killar jag träffar via RS. Det är ett rått och ärligt inlägg – inte bara menat att skrämma, utan också visa att det finns fantastiska människor där ute som samexisterar med oss i samhället och bara vill gott – men som ibland har svårt att veta hur.

Jag har hållit på med träffar sedan 2015, oftast endast som hobbyeskort. Några få träffar i månaden – just för att bevara min mentala och fysiska hälsa i toppskick, men också för att jag har annat jag vill fokusera på i livet. Och där är jag fortfarande kvar. Under alla dessa år har jag träffat otroligt många fantastiska individer – och en hel del rötägg. Tyvärr har rötäggen blivit fler på senare år. Kanske har jag varit för snäll, trott för gott om folk – men jag är lite sådan. Jag vill tro att människor alltid visar sin bästa sida.

Tyvärr har jag, från november förra året fram tills nu, ändrat uppfattning – och strategi. Jag distanserar mig mycket mer från dem jag träffar nu. Och då gick jag ändå tidigare från att till och med inleda relationer med några få från RS för många år sen. Människor var annorlunda då, det märks väldigt tydligt. Folk var lättsammare, ville inte luras, var trevliga och snälla mot en.

Fokus nu är att sätta mig själv först, drömma stort och sätta mina egna intressen före någon annans. De senaste åren har jag träffat och umgåtts med mycket konstigt folk. En manipulerade mig till självskadebeteende. En annan ställde sig och pissade i ett glas i mitt kök. En körde in kuken i röven på mig helt utan förvarning (yep, ouch). Och en av de sista jag träffade i vintras innan jag tog en paus utsatte mig för ett sexuellt övergrepp. Jag mår bra idag. Offerkofta klär mig inte. Men jag skriver det här för att vara brutalt ärlig om hur verkligheten ser ut för oss som gör det här.

Det finns en massa risker med den service vi utför. Det är inget som gemene man eller kvinna ens kan föreställa sig. Och detta – i kombination med samhällets stigma om att sexarbete är något fult, något trasiga människor håller på med – fyller en funktion. För det finns inga alternativ.

Vet ni vad som händer med människor som inte får någon form av social eller sexuell interaktion? De blir sämre människor.

Forskning visar att långvarig sexuell och social deprivation – alltså att aldrig få fysisk närhet, sex eller intimitet – kan ha djupa konsekvenser, särskilt för män. Utan sexuell kontakt och närhet försvagas hjärnans belöningssystem (dopamin, oxytocin), vilket ökar risken för depression, ångest och självtvivel. Många får låg självkänsla och kan utveckla bitterhet eller frustration, ibland uttryckt genom incel-kultur. Och hur mycket av det ser vi inte idag i sociala medier och nyheter?

Fysiskt påverkas även immunförsvar, hormoner och sömn negativt. Studier visar att ensamhet rentav kan förkorta livslängden. Män som vänder sig till eskorter söker ofta mer än sex – de söker validering, närhet och en känsla av att bli sedd. Och det kan i vissa fall vara en livlina snarare än ett nöje.

I Sverige har vi någon slags fetisch för att måla ut män som äckel, förövare och monster. Men sexarbete har ett syfte – även om det inte är ett perfekt system – så försöker vi fylla det tomrum som människor saknar. Och ju mer polariserat samhället blir, desto mer utsatta blir vi som erbjuder dessa tjänster.

Det är dags att riva upp sexköpslagen – inte strypa människors fria vilja hårdare.

Låt oss tala om fakta: Efter att sexköpslagar skärpts i andra länder (Norge, Irland) har inte våldtäkter minskat – de har i flera fall ökat, samtidigt som antalet dömda förövare stagnerar eller sjunker på grund av bristande bevisbörda. Och i Kanada, där vissa plattformar stängts ner, rapporterade sexarbetare en ökning av farliga klienter med upp till 40 %. Jag själv är ett praktexempel på att nuvarande lagstiftning inte fungerar. Och det finns tusentals tjejer som mig i Sverige – om inte fler.

Som ett naturligt led har jag dock utrustat mig själv med knivskarp attityd och ett ännu vassare intellekt – med lika vassa klor jag inte räds att använda när någon kommer mig för nära. Jag må vara trasig. Samhället må ha svikit mig. Och det fortsätter svika där det borde bära. Därför får jag bära mig själv. Och biter du mig – så får du räkna med att jag biter tillbaka.

Och lite till.
/Noira