Del 1: Fröken


Dejting låg alltid ganska högt i prio då jag hatade ensamheten, iallafall på en medveten skala. Ofta ledde det till att jag blev sexuellt eller emotionellt utnyttjad. Något som inte hjälpte med allt det andra jag tampades med. Kom äntligen in på ett program som hjälpte mig på fötter igen. Gick ned 20 kg i vikt, fick tillbaka min självkänsla, lärde mig sociala koder och tog till mig att det alltid finns hopp. Jag tog då beslutet att flytta ned till Göteborg, då var jag runt 22 år gammal.

En snöig Decemberdag blev jag officiellt Göteborgsbo, och det var lite där livet tog fart. Jag skaffade mig en pojkvän, som jag visste älskade mig, men iom att jag var såpass trasig från tidigare förhållanden så blev det istället att jag mer eller mindre utnyttjade honom. Kort där efter fick jag kontakt med människor som befann sig i BDSM-sfären och sex blev mycket mer en vardaglig sak för mig, även om BDSM-intresset inte var överväldigande för mig. På något vänster så registrerade jag mig på olika sexsajter där jag sedan fick erbjudande om att få betalt (något som såklart var helt mot Terms of Service på sajten men sålänge ingen visste något och man skötte det diskret så brydde sig ingen). Och på den vägen kom fröken in på det hela. Dock, analytisk som jag är så kände jag att såfort folk kallade mig *hora* vare sig det var som en del av ett rollspel eller att man fick det uppslängt i ansiktet som en förolämpning, så stannade hjärnan upp och man ställde sig frågan *är det verkligen det jag är?*.

Jag utökade eskortservicen efter det, fann Rosa osv. Flyttade runt en väldans massa under mina år i Göteborg. Några stycken jag träffade via Rosa råkade bli KKs, en annan blev en pojkvän som jag bodde hos ett tag, vissa blev mina vänner som fortsatt gav mig pengar för att de uppskattade mitt umgänge så mycket. Och det är lite där jag har lagt ribban idag. Så som jag vuxit upp, lärt mig, eldat upp broar och gått på vatten har format mig till den jag är idag. Jag älskar sex. Och jag älskar män. Män oavsett hur mycket de har sårat mig och skadat mig genom åren så är män också det bästa som har hänt mig. Skulle aldrig i mitt liv ställa mig och skrika som de argsinta feministerna att "Alla män är svin", för det stämmer inte. Mitt liv är bevis på det.

Jag minns att jag hoppade in på en Prostitutionsdel på ett Forum för ett tag sedan där rubriken löd: Varför är horor så dyra?

Och svaret är enkelt. För att vissa människor förstår sitt egenvärde. Det borde du som människa också göra, även om du inte säljer sex så säljer du tid, engagemang, svett och tårar åt NÅGOT i samhället. Jag vet mitt egenvärde, jag förstår det bättre än någon annan. De priserna jag har haft är inte för att jag egentligen vill att folk ska ösa ned mig med pengar, det är för att du ska förstå att jag också är en människa som förtjänar respekt och kanske till och med lite hederlig godhet emellanåt.

Helt ärligt talat är jag precis lika ensam som de som söker sig till mig. Jag är konstant på jakt efter någon som kan fylla någon slags tomhet i ett rum där bara jag är. Pengarna är inte så viktiga. Pengarna HJÄLPER, men jag vill att de ska vara ett verktyg i att förstå att det finns gränser. Jag söker inte en partner och/eller relation. Själv har jag insett att jag lutar mer åt att vara Poly eller Ambiamorös efter mitt förra förhållande. Monogama förhållanden kväver mig. Och att vara ensam kväver mig likaså. Det senaste halvåret när jag FÖRSÖKT dejta i Skaraborgsområdet där jag nu bor, även om så bara var för sex, så träffade man någon en gång och där tog det stopp. När de fått det de vill ha, så går de vidare. Och där har vi anledningen till varför jag är på Rosa nu. Män som erbjuder någon slags gåva i utbyte mot sex är bra mycket mer gentlemän än de skitstövlarna som finns på *insert random dating app here*. De vill mer än gärna ses återkommande, för de VET vad de får efter en träff och det är inte massa krångel emellan. Och det är precis det jag värnar om. De män som jag träffat via dejtingappar senaste året har varit så ofantligt illasinnade att jag efter min sista dejt sa till mig själv att jag fått nog. Samma kväll skapade jag ett nytt konto på Rosa Sidan.

Så, att medvetet söka något djupare och autentiskt är kanske inte det den *generella horan* skulle erkänna. Men här har vi det. Här är jag. Här är fröken.