När man börjar jobba som eskort så är man väldigt nervös inför sin 1a träff, man tar lite allt som det kommer och det känns lite "stressigt" för att va helt ärlig. Varje träff känns lite läskig på ett pirrigt sätt man känner alltid hjärtat bulta i bröstet, men när det är över får man en kick av det, det är som att man får en belöning av sexet och att gort något spännande!!! Efter att man gjort några träffar vet man om att man får den här kicken och den börjar komma fortare, så man väntar på kicken och börjar längta efter att få den. Man har heller inte samma nervositet vilket gör att man bara upplever en känsla av sexighet. Sedan börjar det, ett sorts beroende som får en att vilja göra mer träffar, man börjar man bli mer och mer kåt, fantisera om personer man aldrig har träffat. Man börjar bli smått sexfixerad och tänker bara på hur många kukar man kommer göra hårda, man börjar känna på stan att killar kollar efter en och ser hur mycket man älskar sex! Det känns som alla kollar på en och vill att jag ska få just deras kuk hårt och det gör bara att man går runt och är mer kåt. Man känner sig som att ens största uppgift i livet är att ha sex! Dlir det som en drog nästan, man blir ledsen om man inte har så många bokningar en vecka, man ser fram emot alla killar man ska få kåta, som kommer knulla en. T.o.m slutar man bry sig om man ens kommer att bli knullad, man tänker bara på att man kommer få känna, ta och få en sexig kuk att komma...I början va jag ledsen om en kille inte knullade mig, om han kom när jag sög honom eller så, men efter ett tag blir ens hjärna totalt hjärntvättad så man bryr sig bara inte om sexet, man bara avgudar kåta kukar och att få dom att komma! Hela förloppet går ganska fort och jag kan känna mig lite förvirrad vem jag är, vem jag trodde jag va och vart jag är påväg i det.

Ett tag kände jag mig som stockholms största slampa, men jag skämdes inte för det utan jag va glad, för jag älskade det. Vem skulle inte det? Och dessutom få pengar för det, är en underbar känsla. Tiden går och plötsligt har man jobbat som escort i ett halvår och man känner att man börjat komma in i det, men någonstans finns en röst som säger att man inte kan göra detta hela ens liv, den här funderingen om vem man är växer sig större. Jag vet med min logik att jag måste vidare och sluta va så hjärntvättad, även om resta av mig vill göra detta varje dag tills jag dör. Men jag kan inte det för då måste jag leva mitt liv i skuggan av samhället, förtyckt av allmänheten och dömd av alla "normala" människor. Mina möjligheter att "hoppa av banan" och göra något normalt om jag t.ex. får barn är väldigt svår och man kanske inte ens kan få ett vanligt jobb, med tiden blir det inte enklare heller.

Därför väljer jag att minimera escortlivet jag lever för att ge plats åt annat, andra jobb, studier, och att vara en normal medborgare och inte en duktig slampa .

Så nu vet alla vad jag tänker... ! Intressant att höra vad du tycker om detta ?

Puss Puss / Bunny